Nu förvanldar vi fotobloggen till politikbloggen ett slag (läs. det är faktiskt himla viktigt för det handlar om dig och mig.)

I Sverige har vi alltid haft ett fantastiskt skyddsnät.
2006 röstade vi in en blå regering och de har sedan dess aktivt jobbat för att förstöra den, och jag kan nu säga att Stort grattis, regeringen, ni har lyckats!

I jakt på den, enligt dem, extremt stora gruppen BIDRAGSFUSKARE har man i princip tagit bort alla bidrag som finns och hårdast har det slagit mot sjukersättningen.

Man får inte längre vara deltidssjukskriven. Är man deltidssjukskriven kan man ju arbeta, och enligt borgarnas logik finns det därmed ingenting som hindrar en att arbeta heltid. Man får inte heller vara heltidssjukskriven längre än 500 dagar, eftersom man då förslappats och fastnat i systemet. Blir man nu heltidssjukskriven måste man efter 90 dagar bevisa att man är tillräckligt sjuk för att inte jobba hos sin arbetsgivare, efter 180 dagar har man inte rätt till sjukpenning om man över huvud taget inte kan jobba på något jobb (på arbetsmarknaden som bara fylls av jobb just nu! Eller hur var det?)

Detta innebär att inte bara svårt sjuka människor utan även döende blir av med sin sjukpenning och tvingas gå på a-kassa. Det finns inga jobb för friska människor, så vem skulle då vilja anställa någon som är döende?

För mig blir det här med sjukförsäkringar väldigt personligt. Jag har vuxit upp med en mamma som varit sjukskriven delar av min uppväxt och hade hon varit sjuk nu hade hon med all säkerhet inte fått någon sjukpenning. Jag själv är deltidssjukskriven och så länge det är på gymnasiet och jag inte behöver vända mig till försäkringskassan går det bra, men om jag under universitetet behöver sjukskriva mig, vilket är högst sannolikt, har jag gissningsvis ingen möjlighet att få någon sjukförsäkring. Istället får jag isåfall förlita mig på att min familj kan hjälpa mig med pengar, men hade min familj varit snäppet under det ekonomiska läget vi har hade detta inte gått, inte en chans. Jag hade alltså fått hoppa av min utbildning och bli arbetslös istället. Halleluja, vilket fint samhälle som skapas!

Sen kan man också lägga till att vår fantastiske finansminister Anders Borg, som för övrigt tillsammans med utrikesminister Carl Bildt är de enda i regeringen som är utbildade högre än gymnasium och ett fåtal a-kurser på universitetet, tycker att den svenska lågkonjukturen beror på svenskarnas ovilja att arbeta, och att det är världens u-länder som är alltför omedgörliga för att något ska kunna lösas. Vilken stjärna!

Jag förstår inte dom som röstade in den här regeringen, än mindre förstår jag dom som tänker rösta för att dom ska få sitta kvar.

Och det här var ju inte en jättebra text, har förlorat min edge sen jag slutade plugga svenska och är dessutom så arg att jag bara vill grina.
Har en sak att säga:
BORGARSVIN.

surely that's no way to treat a dying rose

jag är oinspirerad, men jag överlevde november och bara det är ju värt att fira. lyssnar på peter sarstedt och mår rätt fint.

Det här är november:

mörkt alldeles för tidigt, oinspiration, pyjamas hela dagarna, orkeslöshet, bortlängtan hemlängtan sluta-skolan-längtan, för mycket tyngd i hjärnan bröstet kroppen
därför:

spellista:
Det blir mörkt klockan tre; säg det i toner och inte i ord.

hur ska man orka ända fram till maj

Jag vet inte med er, men jag vill bara hoppa över alla månader fram till maj.

i keep them, they're mine

Ett himla blödigt och långt inlägg, men dom här människorna, dom har mitt hjärta. Och idag är jag blödig och glad och tacksam för att jag har dom. Vissa träffar jag nästan jämt och andra nästan aldrig men det spelar mindre roll för vi finns ändå, och åh det är så himla härligt. Finaste människorna.

låt floden komma, låt den skölja över mig, genom mitt hjärta och hela min själ

Spellista: När det regnar
(gjord i juli)

not for all the tea in china

Idag räknade jag att jag, sen i februari, har gjort sjutton stycken (varav två jag förvisso håller på med) riktigt riktigt genomtänkta spellistor, alltså där jag först letat igenom hela min musikbank efter låtar som passar temat/känslan/tanken med spellistan, sen lyssnat igenom grovutkastet några tusen gånger och rensat/lagt till låtar, jobbat med ordningen jag vet inte hur länge.. En sån process tar minst en månad. Och jag har gjort sjutton stycken. Ett blandband började jag jobba med i april och har fortfarande inte kommit längre än ett grovutkast. Jag kan ana en viss nördighet i mig.

Bilden har min kära tagit.

gustav och mikal

saknar dig

if there is a choice

Ja, hurra så var det måndag igen, även om veckodagarna inte gör någon skillnad alls för nån som pluggar på distans. Idag har jag hunnit plugga hur mycket som helst, ringa reumatologen i 1,5 timme (dom svarade inte, jag är inte chockad) och nu ska jag till sjukhuset med en häl som mitt ack så älskade immunförsvar fixat både en infektion och inflammation i. Jag är så irriterad på den att jag klagar på den ohämmat, överallt, för alla. Härligt!

Ja, nä, sjukhuset nu. Sen direkt hem och skriva en fransk text om mitt rum. Ganska värdelös uppgift för nån som inte ens kan beskriva det på något av sina modersmål ("sängen står mot väggen som är mittemot väggen med dörren")

Härligt positivt inlägg!